Medievärlden - Bloggar

MARKvärdigt förutseende etta

mikael.marklund@medievarlden.se — ons, 23 maj 2012 11:34:10 +0200

Facebooks aktiekurs har sjunkit hela tiden sedan introduktionen. Nu ska börsnoteringen granskas av amerikanska finansinspektionen. Kände New York Post till detta redan i helgen?

När Facebook klev in på New Yorkbörsen i fredags var värdet 104 miljarder dollar. Vid stängningsdags i går var det 86 miljarder dollar.

Nu rapporterar Reuters att Facebook uppmanade den bank som hade huvudansvaret för noteringen att sänka intäktsprognosen strax före de klev in på börsen. Något som långt ifrån alla aktörer på marknaden var medvetna om.

Nu ska både en organisation som jobbar för självreglering av värdepappersmarknaden, FINRA, och den amerikanska finansinspektionen, SEC, titta på hur det gick till när Facebook börsnoterades. Den har dock resulterat i ett stort antal stämningar. Både mot affärsbanken Morgan Stanley och grundaren av det sociala nätverket, Mark Zuckerberg.

Kanske anade redaktionen på New York Post detta på ett tidigt stadium. Lördagens etta tyder på det…

Mikael Marklund
mikael.marklund@medievarlden.se

Vi måste prata om pengar

lisa.bjurwald@medievarlden.se — tis, 22 maj 2012 15:57:57 +0200

Gapar frilansplånboken tom efter vårens alla helgdagar? Börja ta betalt på riktigt. Ingen i branschen tjänar på att du säljer dig för billigt.

”Åh så bra, låt oss tala om pengar”, säger änkenåden spelad av Maggie Smith i tv-succén Downton Abbey. En nykomling från medelklassen sitter vid middagsbordet och Smiths röst dryper av sarkasm. Få saker var så ofina att tala om som pengar, och det gäller än i dag i högre kretsar – och, lustigt nog, i medievärlden. Vårt kall är helt enkelt för fiiint för att smutsas ned av sådana banaliteter. Men det borde det bli ändring på, för annars devalverar vi vår egen profession.

Mediearbetsgivarna måste komma till insikt om att det de vinner i insparade tusenlappar förlorar de tusenfalt, ur ett etiskt perspektiv. Vapendomen mot Expressen, Etiopiensvenskarna, Dawit Isaak; i den här typen av fall hyllas journalisternas betydelse för demokratin. Men hur mycket betyder undantagen, om svenska medier inte ersätter vanliga knegarjournalister för deras arbete?

Efter 17 år i branschen, varav många som frilans, följer här mina bästa råd och tips:

Först och främst: Våga vägra gratisarbete. Du kommer att få en helt annan självkänsla när du slutar att sälja dig billigt. Ditt ställningstagande i framtida förhandlingar kommer att belysa det absurda i vad folk begär av dig: ”Ert erbjudande låter intressant, men jag har tyvärr ingen möjlighet att arbeta gratis.” Vem har egentligen det?

Låt inte kontakten gå för långt. Ta upp frågan om arvode redan på ett tidigt stadium, så sparar båda parter tid och kraft.

Förhoppningsvis kommer även du snart att märka, att inte alla som hävdar att de inte kan betala för din text/föreläsning/medverkan inte har några medel. Det händer ofta att personer återkommer till mig för att meddela att de lyckats skaka fram pengar.

Ställ dig frågan hur seriösa de som kontaktar dig om uppdrag är, om de inte ens kan erbjuda någon tusenlapp i symboliskt arvode. Är detta ett sammanhang du vill medverka i? Är företaget seriöst (kanske rent av framgångsrikt), ja då har du ditt svar där. Varför ska du som underbetald journalist erbjuda din expertis gratis eller till underpris åt klienter som har råd att betala?

Tänk på att ditt agerande påverkar andra journalister. Om vissa frilansare säljer sina texter i stort sett gratis, får vi andra svårare att ta betalt.

Var tydlig med hur du kommit fram till det pris du föreslår. Att hänvisa till exempelvis Journalistförbundets eller Författarförbundets rekommendationer ger tyngd åt din argumentation.

Tveka inte inför ditt eget kunnande och din rätt att ta betalt. Om en uppdragsgivare inte verkar förstå, eller håller fast vid en låg summa, berätta gärna hur mycket arbete du kommer att lägga ner. Exempelvis, för ett reportage: research, intervjuer, resor, själva skrivandet. Eller ett föredrag: Skapande av presentation, anpassning till målgruppen, resor, själva framförandet.

Skriver du lika bra, eller nästan lika bra, på engelska (eller annat språk) som på svenska? Överväg att sälja ditt material till utländska medier. I exempelvis Storbritannien är arvodena inte alls lika låga som i Sverige.

Slutligen. Acceptera inga slag under bältet, som det ofta använda: ”Men vi trodde att du var engagerad/tyckte om att skriva om det här ämnet?” (fråga om de skulle säga samma sak till en läkare eller jurist). Vänd dig i stället till en annan uppdragsgivare.

Lisa Bjurwald
lisa.bjurwald@medievarlden.se

Sydsvenskan visar vägen i schlagerkampen

mikael.marklund@medievarlden.se — tis, 22 maj 2012 10:57:22 +0200

15 minuter. Så snabbt gick det att komma på idén med trafikskyltar. Sedan tog det lite längre tid att göra ut Sydsvenskans klockrena melodifestivalsidor.

Sydsvenskan har lyckats! Att en läsare som inte bryr sig ett dyft i melodifestivalen detaljstuderar uppslaget inför kvällens semifinal är beviset. Guiden till kvällens semifinal där nytolkade trafikskyltar får till och med griniga gamla gubbar som undertecknad att dra på smilbanden.

Petter Bjerregaard kläckte idén tillsammans med redigeringskollegan Jenny Rydqvist och reportern Håkan Engström. Det tog en kvart.

– Men sedan var genomförandet lite pilligt så det tog lite tid.

På torsdag är nästa semifinal. Då ska Sydsvenskan köra samma koncept så att det ska gå jämföra. På lördag är det den stora finalen. Om det blir den här modellen då också är inte klart ännu:

– Vi har inte funderat färdigt, säger Petter Bjerregaard.

Till de svenska uttagningarna tidigare i år hade de jobbat fram ett ansiktsmontage från tre personer: Keith Richards, Carola och Markoolio som representerade rockighet, traditionell schlager och barnslighet. Varje låt fick sedan sin ansiktskombo utifrån innehållet.

Det gäller att förmedla till läsarna vad det handlar om snabbt.

– Det får inte vara någon lång startsträcka. Då har vi missat målet, säger Petter Bjerregaard.

Och kanske var uppslaget till den svenska finalen ett exempel på när ambitionerna tog överhand. Petter Bjerregaard kallar själv diagrammet (se bildspel nedan) för ”fruktansvärt komplicerat”:

– Men om man tar sig tid och sätter sig in i det så ger det väldigt mycket.

Vi enas om att det är bättre att ”lyss till den sträng som brast än att aldrig spänna en båge”.

– Men det gäller att sikta rätt också, säger Petter Bjerregaard.

För bildspel – klicka nedan:

Mikael Marklund
mikael.marklund@medievarlden.se

Time har mjölkat ur mer än nödvändigt av ettan

mikael.marklund@medievarlden.se — fre, 11 maj 2012 10:29:01 +0200

Times etta har blivit en nätsnackis. Och en fyraårig grabb har fått sin framtid som mobboffer utstakad.

Jamie Lynne Grumet är 26 år och bor i Los Angeles. Hon blev ammad tills hon fyllde sex. Något som hon tänker göra till en familjetradition. Sin egen son, snart fyra, ger hon fortfarande bröstet.

Times har gjort ett stort jobb kring henne och några andra kvinnor som valt att amma sina barn betydligt längre än vad som är vanligt. Vilket givetvis är bra läsning.

Men varför en förstasida som kommer att göra grabben till villebråd för alla mobbare i Kalifornien?

Mikael Marklund
mikael.marklund@medievarlden.se

Så påverkades norska journalister av terrorn

lisa.bjurwald@medievarlden.se — tors, 10 maj 2012 15:00:57 +0200

En ny stor undersökning visar hur skandinaviska journalister ser på mediebevakningen av terrorattackerna mot Norge förra sommaren – och hur de påverkats.

Undersökningen, som presenterades på Nordiske Mediedager i Bergen i dag, visar att en majoritet av de skandinaviska journalisterna tycker att mediebevakningen av terrordåden och rättegången mot Anders Behring Breivik varit passande. Men en stor del av de norska (46 %) och de danska (22 %) journalisterna anser att mediebevakningen varit för omfattande – jämfört med bara 6 % av deras svenska kollegor.

Att de norska journalisterna påverkats av de anhörigas anklagelser om en "mediecirkus" var nästan oundvikligt. Mer intressant är att så många journalister i Danmark, som inte är direkt berört, är inne på samma linje. Personligen kan jag inte låta bli att spekulera i om det har att göra med danska mediers generella ointresse för rasism och extremhögern, men det kan förstås bero på helt andra faktorer.

Däremot höjdes tidigt röster i den svenska debatten om att gärningsmannen skulle behandlas som vilken terrorist som helst. Det kan vara en anledning till att den stora medieuppmärksamheten är mindre kontroversiell här. Men ett sådant resonemang gör det extra intressant att rättegången mot de mer lättplacerade, jihadistiska misstänkta bakom terrorplanerna mot Jyllands-Posten fått så lite medieuppmärksamhet i Sverige. Kanske har det helt enkelt att göra med att det dådet, till skillnad från 22/7, aldrig genomfördes?

En skillnad mellan norska journalister och de som är verksamma i Danmark och Sverige är också att 22 % av norrmännen anser att medierna efter 22/7 bör ge mer utrymme åt "ytterkantsåsikter". Endast 4 % av danskarna och 5 % av svenskarna håller med. Här är det tydligt att norska journalister påverkats av Anders Behring Breiviks uttalanden om att det "åsiktsförtryck" han utsattes för av etablerade medier var en bidragande faktor till hans radikalisering och, i förlängningen, till terrordåden. Jag har själv träffat flera norska journalister som undrar om attackerna hade kunnat undvikas om tidningarna bara släppt fram Breiviks islamofoba åsikter på debattsidor och i kommentarsfälten. Men jag tror att det är högst osannolikt.

Normaliserandet av sådana intoleranta tankar leder till ett främlingsfientligt samhällsklimat och det är ett alltför högt pris att betala för något som inte alls är en garanti mot extremism. Gränsdragningen blir också omöjlig. En vanlig konspirationsteori hos den antijudiska extremhögern (och, tyvärr, etablerade personer som den norske fredsforskaren Johan Galtung) är att judarna styr medierna. Ska Breiviks idéer få ta större plats, måste även andra rasistiska idéer få göra det. Det innebär allt från Eurabiateorier till antijudiska konspirationer till utläggningar om romers medfödda kriminalitet. Hur det skulle kännas att som "avvikande" person dagligen läsa sådana åsikter bör den företrädesvis vita journalistkåren reflektera över.

Läs också vår första artikel om den skandinaviska medieundersökningen: Svenska journalister vill inte namnpublicera

Lisa Bjurwald
lisa.bjurwald@medievarlden.se

Se hur journalisterna är ihopkopplade på Twitter

axel.anden@medievarlden.se — ons, 09 maj 2012 11:15:46 +0200

Så här ser journalisternas universum ut på Twitter, utbrutet från Intellectas undersökning Twittercensus:

Strecken mellan cirklarna visar varje relation den twitteranvändaren har med andra twittrare (strecken går till användare den följer och användare som följer den) Storleken på cirkeln visar twittrarens "auktoritet", som avgörs av hur många relationer twittraren har - och hur många relationer dess följare har.

Varje cirkel får också en viss attraktionskraft och repellationskraft beroende på vilka den är ihopkopplad med. Cirkeln drar till sig följare och skjuter ifrån sig icke-följare. Så avgörs cirkelns placering inom klustret.

Färgerna markerar olika kluster, de är automatiskt beräknade så det är inte helt lätt att sätta en etikett på dem.

Några andra intressanta fakta från presentationen igår:

De flesta som finns på Twitter idag har varit med mindre än ett år. De har skrivit 28 uppdateringar, följer 23 konton och följs av 10 (medianvärden). "Det är ett annat Twitter" som Hampus Brynolf konstaterade när han presenterade undersökningen.
Sport- och kändiskluster har ökat mest senaste åren.
Det har också dykt upp nya kluster som är helt separata - kan vara geografiska kluster eller kluster som följer internationella fenomen. Även här skulle det kunna vara människor som använder Twitter på nya sätt - som chatt eller meddelandekanal för en begränsad krets exempelvis.
Det mobila twittrandet står nu för en majoritet av uppdateringarna
Över 2 500 twitterklienter används
Endast traditionellt svenska namn när Twittercensus listar förnamn som fler än 100 twittrare delar, däremot är könsfördelningen jämn

Och några intressanta slides:

Nyregistreringar / omnämnande i mediearkivet. För två år sedan låg kurvan över nyregistreringar före medieomnämnande - nu är det tvärtom:

Sportintresserade är nu fler än journalisterna på Twitter. I alla fall om man utgår från vad folk skriver i sin beskrivning, se sökorden i bilden nedan:

Tid - twittrandet under dagen

Veckodagar - twittrandet uppdelat på veckodagar

På Twittercensus sajt finns grafik med alla kluster och hela rapporten att ladda ner.

Axel Andén
axel.anden@medievarlden.se

En rubrik i Piratens smak

mikael.marklund@medievarlden.se — ons, 02 maj 2012 15:40:48 +0200

Valborgshelgens bästa rubrik gjorde Ystads Allehanda. Det tycker jag, och sannolikt Piraten också…

Alla Ystads Allehandas läsare snappar säkert direkt. Och även de utsocknes som kan sin Bombi Bitt.

”Min vagga vaggade i Tosterup i Färs härad av Malmöhus län.” Så lyder första meningen i Fritiof Nilsson Piratens bok ”Bombi Bitt och jag”.

Ettan-rubriken på intervjun med Peder Lamm kan inte annat än fått YA:s läsare att känna varmt för sin tidning.

Tv-kändisen har bosatt sig i Fränninge, strax norr om Vollsjö, som är verklighetens Tosterup, och YA har gjort ett hemma hos-reportage som inte kunde matchats bättre på ettan.

Att sedan insidesrubriken ”Antikexpert trivs i historiskt hus” inte når riktigt samma verkshöjd gör ingenting.

Mikael Marklund
mikael.marklund@medievarlden.se

Fegt stänga av Fylking

lisa.bjurwald@medievarlden.se — ons, 25 apr 2012 10:09:54 +0200

Den kände radiomannen kritiserade serbernas behandling av krigsförbrytare. Nu har han stängts av från MTG:s Radio 1.

Ingen radiochef som anställer Gert Fylking kan vara obekant med hans långa karriär byggd av kontroversiella uttalanden. Det är snarare så att det är hans provokativa stil som fortfarande gör honom eftertraktad i etern.

Men nu anses Fylking ha trampat i klaveret. DN rapporterar i dag att han i "Gerts värld" i Radio 1 bland annat ska ha sagt:

”Vi har fått tag på många andra [krigsförbrytare] också. Vi har fått tag på de här serberna som betedde sig som ena jävla svin och hade ihjäl hundratusentals människor på flykt. Dem har vi fått tag på. Men tror du att de döms av serberna? Nej, serberna hyllar dem som hjältar. Vilka är då psykopater? Är det den större delen av den serbiska befolkningen som är dum i huvudet eller är det bara de här människorna som nu är dömda för krigsförbrytelser som är dumma i huvudet?”.

Kopplingen mellan den norske terroristen Anders Behring Breivik och serbiska krigsförbrytare är inte långsökt. Jag skriver om just detta, och hur centralt händelserna i forna Jugoslavien är i den nutida antimuslimska ideologin (och i Breiviks manifest), för The National.

Man måste också titta på uppsåtet. Poängen var inte att smäda det serbiska folket i största allmänhet, utan att peka på hur Breiviks extrema idéer faktiskt inte är så extrema, utan accepterade på bred front på många håll i Europa. Att Serbien saknar politisk vilja att ställa sina krigsförbrytare till svars är ju välkänt, likaså att dessa krigsförbrytare hyllas som nationella hjältar och att folkmordet av många ses som en myt (vilket inte innebär att befolkningen är "dum i huvudet" – allt måste ses i sin historiska och nationella kontext – men sedan när förväntas Radio 1 hålla samma analysnivå som t.ex. Utrikespolitiska institutet?).

Liknande fall hos JK brukar sluta i att uttalandet bedöms som stötande, men inte som förtal eller hets mot folkgrupp. Sannolikt skulle inte Fylking fällas för sitt generaliserande om serberna.

Sist men inte minst är sammanhanget som uttalandet gjordes i avgörande. Den som lyssnat på exempelvis Robert Aschberg i Radio 1 vet att jargongen stundtals är ganska rå. Här dras resonemang till sin spets för att hamra in en poäng. Vill man hålla den tonen får radiocheferna nog räkna med liknande övertramp då och då.

"Han är ett kontroversiellt namn, men det här är nog det grövsta han gjort i radio", säger MTG:s vd Christer Modig till DN. Något får mig att tro att Fylking ser det som en fjäder i hatten snarare än en varning. Han har dock bett lyssnarna om ursäkt.

Lisa Bjurwald
lisa.bjurwald@medievarlden.se

Ska journalister berätta var de är?

axel.anden@medievarlden.se — tis, 24 apr 2012 15:00:25 +0200

Positioneringstjänster som Foursquare, men också Facebook och Instagram berättar var du är. Borde journalister undvika det?

Idag diskuterade jag den frågan på Twitter med Anna Lindberg på NTM och Johan Silfversten på SvD.

Risken med att visa var man är genom att checka in i exempelvis Facebook Places eller Foursquare, eller genom att positionera sina statusuppdateringar i Facebook eller Instagram, är att någon man inte vill träffa dyker upp.

Dessutom, som Anna Lindberg tog upp, går det att kartlägga någons vanor genom att följa dess incheckningar eller positionerade uppdateringar. Därför kan man få oönskade möten långt efter att man slutat använda positioneringstjänsterna.

En konsekvens av detta är att även journalister som inte för tillfället är hårt exponerade eller jobbar med känsliga ämnen kan behöva se upp. Nästa jobb kanske är av en helt annan karaktär.

Vår diskussion slutade med att Anna Lindberg raderade sin Foursquare och själv gick jag in och undersökte hur jag kunde stänga av positioneringen i Facebook:

Det här är en fråga som borde diskuteras på redaktionerna, gör den det?

Och vad finns det för motargument?

Mer om hur du undviker riskerna med geotaggning här.

Uppdaterad1: Ytterligare en risk är att positioneringstjänsterna, om man är oförsiktig, äventyrar källskyddet.

Axel Andén
axel.anden@medievarlden.se

"Farhågorna om en mediecirkus har kommit på skam"

lisa.bjurwald@medievarlden.se — fre, 20 apr 2012 11:10:25 +0200

Medievärldens Lisa Bjurwald följer rättegången mot Anders Behring Breivik som expert i norska TV2.

Att extremhögerns hat mot journalistkåren är av fanatisk art stod klart på torsdagen, när Anders Behring Breivik fick börja berätta om sin planering av terrordåden 22/7. Det mest ideologiskt värdefulla målet hade varit det norska public service-bolaget NRK, menade han, och sade också att anledningen till att han i slutänden inte attackerade Aftenposten var att alltför många "civila" personer jobbar i kontorsbyggnaden. För Breivik är journalister allt annat än civila; vi är politiska motståndare som möjliggjort massinvandringen, som sprider multikulturalismens ideologi och som mörkar och censurerar Sanningen för folket.

Breivik berättade att han funderade på en skjutvapenbaserad aktion mot Dagsavisens redaktion. Där skulle han döda så många journalister som möjligt. Scenariot är slående likt det som just nu analyseras vid en annan rättegång, nämligen den om terrorplanerna mot Jyllands-Posten. De fyra terrormisstänkta männen stoppades i sista stund innan de lyckades genomföra sin attack, där Jyllands-Postens journalister skulle halshuggas. Just detta barbariska avrättningssätt hade Breivik tänkt använda mot Norges tidigare statsminister Gro Harlem Brundtland (han ville samtidigt filma det, inspirerad av jihadister). Detta chockade de anhöriga, överlevande och andra åhörare så svårt att rätten var tvungen att ta en paus. Jag satt i livesändning som expert hos norska TV 2. Vi såg informationen på skärmen men ankarna valde att inte återge denna detalj för tittarna. Några minuter senare var informationen ute i alla fall, då intervjuobjekt tog upp det framför kamerorna och inte kunde klippas bort.

Det sändningsförbud som denna vecka råder under Breiviks försvar är ett hett samtalsämne bland journalister här i Oslo. De som är positiva till förbudet menade i går att det var just omskakande detaljer som detta med halshuggningen, och att Breivik sade att han hade velat mörda alla som befann sig på ön, som rättfärdigade beslutet. Sant är att torsdagen var tillräckligt upprörande för att journalister skulle brista ut i gråt utanför rättssalen. Kanske hade inte barn och ungdomar kunnat hantera nyhetssändningen. Men andra (som jag själv) tycker att det allra mesta av det som sägs redan har kommit till allmänhetens kännedom och att ett förbud förstärker både extremhögerns idéer om mediecensur och intrycket av att Breivik sitter på en farlig sanning. Vissa menar att informationen kommer ut ändå.

Det faktum att många månader gamla nyheter, ursprungligen rapporterade i samband med att manifest, polisförhör och psykiatriska rapporter spreds, återvinns till färska rubriker ger rättegången en Groundhog Day-känsla. Breiviks intensiva Warcraft-spelande och planerna på en attack mot de norska journalisternas SKUP-konferens är två sådana "nyheter". Jag kan bara spekulera i varför. Kanske är det inte samma reportrar som rapporterar nu som efter terrorattackerna, kanske hoppas man att läsarna/tittarna har glömt att det redan rapporterats, kanske reagerar man instinktivt när något låter sensationellt och skyndar sig att knåpa ihop några rader.

Utöver dessa missar är det imponerande att se hur majoriteten av norska och internationella medier sköter rapporteringen från rättegången. Journalisterna är pålästa och täcker in alla aspekter (från ideologin bakom dåden till offrens psykologiska reaktioner), antingen själva eller med hjälp av expertkommentatorer. Tonen är till allra största del värdig, insatt och relevant. Farhågorna om en mediecirkus har i min mening verkligen kommit på skam.

Lisa Bjurwald
lisa.bjurwald@medievarlden.se