Medievärlden - Bloggar

Betalväggen och journalistiken

axel.anden@medievarlden.se — ons, 22 feb 2012 14:41:50 +0100

Sunday Times reporter Marie Colvin ville att hennes material från Syrien skulle spridas utanför tidningens betalvägg.

Marie Colvin, en av världens mest erfarna krigskorrespondenter dödades i Homs idag. Hon önskade att hennes material från platsen skulle spridas utanför Sunday Times betalvägg. "I rarely do this", sade hon enligt NRC:s korrespondent Gert Van Langendonck, när hon bad honom sprida materialet, "but getting the story out from here is what we got into journalism for"

Själv sitter jag och klickar på Times och Sunday Times sajter och möts av inloggningsrutor för alla relaterade artiklar.

Min slutsats av detta: En betalvägg kan komma i konflikt med journalistikens grundsyften, och de nyhetsmedier som anser sig finnas till också av andra skäl än rent kommersiella bör ha en viss flexibilitet i sina betalväggar.

Uppdaterad 15:30: Nu har Sunday Times uppdaterat sajten med material av och om Marie Colvin som ligger utanför betalväggen. Läs!

Axel Andén
axel.anden@medievarlden.se

Ny rond i kampen om Stockholms annonsörer

mikael.marklund@medievarlden.se — ons, 22 feb 2012 12:45:51 +0100

DN gör det genom att dela ut en tidning gratis. Mitt i genom att sikta in sig på alla mobilsurfande pendlare.

Genom att dela ut en specialversion av DN Stockholm hoppas tidningens ledning att räckvidden ska öka i Stockholm. DN:s annonsdirektör Dan Morén pratar om en beräknad räckvidd på drygt 60 procent i a-region 01.

Vilket är precis den nivån Mitt i-tidningarna ligger på redan.

Enligt vad Dan Morén berättade för Medievärlden i går har DN också gjort ett medvetet val att inte dela ut den nya bilagan vid till exempel t-banan för att fånga in nya läsare:

– Vi har sett att en signifikant stor andel pendlare väljer sin mobil eller Ipad i stället för en tidning. Så där vill vi helt enkelt inte vara.

Kanske kan det dölja sig en taktisk miss där. Kanske skulle DN i stället, eller också, gjort som Mitt i. som lanserar en app med sitt Stockholmsmaterial, försöka fånga in alla de pendlande gamnackarna som sitter hukade över sina mobiler eller surfplattor (som börjar bli allt fler). DN har i och för sig en app i dag där Stockholmsmaterialet är en del. Men det verkar inte räcka för att växa i räckvidd. Kanske för att nyhetspulsen inte är speciellt hög...

Mitt i-tidningarna har redan en säker ledning när det gäller räckvidd. Håller den nya appen vad Niclas Breimar lovar: Flera dagliga uppdateringar av ett gäng som har bra koll på vad som händer inom 08-området kan det nog locka minst lika bra som en tidning i veckan som innehåller ett axplock av det som har hänt blandat med annonser och guider om vad som ska hända till helgen.

DN:s nya gratistidning ska delas ut på torsdagar. Vilket innebär att den åker i pappersinsamlingen senast under söndagsstädningen. Och att det kan vara öppet mål för Mitt i:s app måndag, tisdag och onsdag. Om de lyckas få läsarna att ladda ner den.

Räckvidd i Stockholm enligt Orvesto Konsument 11:3

Mitt i: 62 procent

Metro: 36 procent

Dagens Nyheter (vardag): 34 procent

Svenska Dagbladet: 18 procent

Direktpress Stockholm: 17 procent

Dagens Industri: 8 procent

Mikael Marklund
mikael.marklund@medievarlden.se

Tolerera inte hot

lisa.bjurwald@medievarlden.se — tis, 21 feb 2012 14:54:41 +0100

Det finns en outtalad regel bland journalister att vi stoiskt bör rycka upp oss och gå vidare när vi utsätts för hot och trakasserier. Men mod kan också vara att säga "stopp!".

Mediebranschens kultur uppmuntrar en nonchalant, machoartad inställning till hot: "Lite skit får man räkna med". Ingen vill ju vara en fegis. De journalister som rankas högst internt är de dödshotade, som Roberto Saviano, och de hårdhudade grävarna, som Janne Josefsson. Men om vi nu talar om riktiga hot och trakasserier (inte kritik) – hur skulle du reagera om kunden före dig i matkön plötsligt började hota kassörskan med både det ena och det andra? Inte skulle du stå passiv – eller förvänta dig att kassörskan gjorde det? Det finns ingen hederskodex i presskåren som kräver att vi ska svälja sådant som andra yrkesgrupper inte behöver.

”Jag har fått en del dödshot riktade mot mig, men inget av dem kändes särskilt allvarligt menat. Så länge det stannar vid idogt mejlande så tar jag det med ro. Jag tror att det bästa är att bara ignorera, inte ge något som helst gensvar. Då tröttnar de flesta till slut." Det svarade Metros kolumnist Lisa Magnusson i Medievärldens artikel för några dagar sedan, apropå att en profilerad dagstidningsskribent fått sin stalker dömd för ofredande.

Ofta kan journalister avgöra själva (utan juridisk rådgivning eller diskussioner med chefen) om det handlar om hot av en allvarlig art eller ej. Och det är sant att om man "matar trollen" i mailboxen blir det oftast värre. Men tänk om vi blir så hårdhudade att vi normaliserar och accepterar lagöverträdelser? Det gäller att inte stå alltför passiv och att känna till – och försvara – sina rättigheter.

Det är i dag notoriskt svårt att komma åt exempelvis förtal på nätet, men det betyder inte att vi inte kan försöka, genom att väcka debatt och göra regelbundna anmälningar. Att lobba för att JK ska ta hoten mot journalister på allvar är en annan väg framåt. Att försöka tiga ihjäl trollen är det inte.

Läs även: Så hanterar de hoten (17/2)

Lisa Bjurwald
lisa.bjurwald@medievarlden.se

Kul på jobbet ger kulor i bokslutet

mikael.marklund@medievarlden.se — tors, 16 feb 2012 16:55:48 +0100

Det fattas en viktig post i mediehusens bokslut. Nämligen RPJ-resultatet. Det är något som kan antingen hjälpa eller stjälpa din tidning.

Schibsted har släppt sitt bokslut i dag. Bonnier-koncernen och Stampen har lagt sina till handlingarna. Snart kommer det fler bokslut.

Då är det dags att fundera över vad de innehåller. De säger en del om tillståndet för företaget. Men inte allt. Av en viktig överlevnadsfaktor syns inte ett spår.

Hur kul de anställda har.

Det ska vara Roligt På Jobbet. Annars är det kört. Det säger nästan alla tidningschefer jag pratar med. De hävdar också att de har roligt. Och att merparten av deras anställda har det.

Men. När jag pratar med dessa medarbetare är det inte sällan att de är av en annan åsikt. När högsta tuppen kan svära med ena handen på det heliga bokslutet på att alla går omkring och småmyser mest hela tiden kvider i stället många av de anställda av allt för mycket jobb som ska utföras på allt för lite tid på ett ständigt växande antal plattformar.

Av dessa orsaker pratas det inte lika mycket på redaktionerna längre har ett antal personer vittnat om till mig. Och vad värre är – det skämtas inte heller! Många har helt enkelt inte roligt på jobbet längre.

Vilket är ett problem att ta på största allvar.

För när skrattet och arbetsglädjen försvinner dröjer det inte länge innan kreativiteten gör det också. Och driver du en tidning utan kreativa medarbetare kan du lika gärna lägga ut datorerna på Blocket medan de fortfarande är något värda – för snart är din tidning rökt, död och borta.

Inte minst gäller det redigerarna skulle jag säga. Känner inte denna yrkeskår lust och engagemang inför uppdraget blir det helt enkelt inte tillräckligt bra. Det går nämligen inte beordra fram en bra rubrik. Jo, kanske en bra. Men inte en lysande.

Det går inte tvinga en redigerare att göra en snygg sida. Jo, kanske en snygg. Men inte en som har det där extra som får alla att stanna de där extra sekunderna som gör att de fångas av innehållet.

Kanske är det som kommer påverka Aftonbladet mest inte frånvaron av negplattor utan införande av det kvällstidningen så anspråkslös beskriver som ”superdesken”. Nu sitter alla redigerarna tillsammans helt enkelt.

Det är inte givet att det gör jobbet roligare. Men förutsättningarna ökar i alla fall inbillar jag mig. För möjligheterna till samtal blir fler. Vilket kan ge upphov till lite kreativ flabbande. Vilket kan leda till fler rubriker som den här…

Aftonbladets chefredaktör Jan Helin kallar rubriksättning journalistikens formell ett. Han menar sannolikt inte att den ska gå så fort utan att det är en extremt svår gren. Att det krävs speciella egenskaper som inte alla besitter. Klockrent omdöme (helst i alla fall) och en formuleringsförmåga landets alla copys skulle sälja sina mödrar för.

Menar han det har han rätt. Men det krävs också att det är en kreativ arbetsplats där det är högt i tak och nära till skratt. För det är så att för varje riktigt bra rubrik har det satts ett antal dåliga. Som förhoppningsvis stoppats, antingen av redigeraren själv eller av någon närsittande person.

En bra redigerare gör nämligen allt klanderfritt. En lysande passerar gränsen då och då.

Tillbaks till RPI-resultatet…

RPJ står alltså för Roligt På Jobbet vilket du säker förstått. Det är en viktig faktor för dig som tidningschef att hålla reda på. Och då det inte går att lita på att dina underställda är helt ärliga när du frågar dem hur roligt de har på jobbet återstår inget annat än att du tar reda på det själv.

Mitt förslag är att du installera en avlyssningsutrustning på redaktionen. I akt och mening att höra hur mycket det skrattas.

Kanske inte helt juridiskt ok men du kan ju göra som du brukar om någon upptäcker mikrofonerna. Antingen skylla på din föregångare eller facket. Välj själv.

Sedan bokför du noga alla tydliga och hörbara skratt under en vecka. Dela antalet med antalet anställda som befunnit sig på redaktionen den veckan och vips har du fått ett RPJ-resultat.

Känner du dig nöjd med siffran kan den vara något att ta med i nästa bokslut. Annars får du jobba upp den och sedan om något år skryta med den fantastiska tillväxten ni har.

Som du brukar göra med intäkterna på nätet – precis!

Ett sätt att dopa resultatet kan vara att utmana dina underlydande på snöbollskrig. Det tipsar professor Lars-Erik Berg om i en intervju med vetenskapsradion.

Ett annat sätt kan vara att tipsa om det här klippet på Youtube där Mikael Tornving som ”inte alls bitter” landsortsjournalist läxar upp juryn för Stora Journalistpriset:

Eller den här. Där någon visar hur extremt lätt det är att hamna på förstasidan på vilken tidning som helst:

Med lite tur stiger RPJ-resultatet något.

Mikael Marklund
mikael.marklund@medievarlden.se

Dagens bästa rubriker...

mikael.marklund@medievarlden.se — ons, 15 feb 2012 13:43:42 +0100

En bra rubrik lockar till läsning. Vad ska då inte två bra rubriker göra…

En klassisk kvällstidningsrubrik i dagens Aftonblad. Jag kan känna känslan i kroppen när den dyker upp i knoppen. När man säger till kollegan att ”vad tror du om den här…”

Och de dunkar i ryggen man får sedan…

Den här i Sydsvenskan är inte dålig heller. Den har det mesta. Utom informationen att pensionären hade heroinet i sin morgonrocksficka. Men något ska man ju läsa texten för också…

Mikael Marklund
mikael.marklund@medievarlden.se

Medievärlden – Sveriges Pravda?

lisa.bjurwald@medievarlden.se — tis, 14 feb 2012 14:58:39 +0100

Det allt mer uppjagade tonfallet bland kommentatorerna visar på en oförståelse för mediernas roll.

När jag i den här bloggen gick igenom svenska mediers hantering av kommentarsfälten så här några månader efter kursändringen (flera tidningar har infört obligatorisk inloggning), hade ingen på redaktionen kunnat ana vilken hatstorm det skulle utlösa. Reaktionerna i Medievärldens kommentarsfält och på främlingsfientliga sajter tyder på en oroväckande radikalisering av den redan högljudda högerpopulistiska opinionen.

"Det går inte att förinta människors åsikter bara för att man försöker skära av deras stämband. Jag hoppas att du hinner vakna till sans medan tid är," skriver en läsare i ett mail.

"Att starka krafter arbetar för att det mångkulturella samhället, - en samhällsform som alla andra än svenska politiker och murvlar (ni förtjänar inte bli kallade journalister) har dömt ut som misslyckat - och för att med olika utomparlamentariska metoder förgöra det egna folket till fördel för av regimen importerade människor - detta har en närhet till gränsen till högförräderi som svenska folket helt säkert inte är positivt till," mailar en annan.

Med sin militanta domedagsretorik, referenser till förräderi mot nationen och medvetet (?) okunniga paralleller mellan ett demokratiskt land som Sverige och kommunistiska diktaturer, mellan publicistiskt ansvarstagande och de facto censur, påminner många av kommentarerna om de man kan läsa i Ungern.

"Snälla.. inse att din och dina gelikars tid är förbi och flytta till nordkorea istället. Sanningen kommer alltid vinna, hur otäckt det än må vara för dig att ideligen få hela din PK-värld fullständigt krossad," hoppas en läsare, medan en annan tror att revolutionen är i antågande:

"Lisa Bjurwald kanske i nuläget borde ställa sig frågan 'vilka är det som skapar revolutioner,dom som annonserar ut folkets åsikter eller dom som förbjuder att annonsera ut folkets åsikter'.Hon bör nog fundera på detta nu, för när revolutionen väl är ett faktum är det nog försent attfundera på den saken. - Eller har Lisa Bjurwald ordnat Biljett på Reinfeldts privat-flygplansom på dagen R ( revolutionsdagen ) har destinationsort Kalifornien......?"

Referenserna i kommentarsfältet på den största främlingsfientliga sajten är häpnadsväckande okunniga. Medievärlden och undertecknad sammankopplas med DDR, Nordkorea, "Stasi-metoder", "diktaturens kreatur", "mediemarxister", och, naturligtvis, de korkade uttrycken "politiskt korrekt" och "svenskfientlig".

Det är en skymf mot de människor som lever under högst reellt förtryck i länder som Vitryssland.

Sist men inte minst saknar kommentatorerna kunskap om hur medierna fungerar. Vi har ingen skyldighet att publicera läsarnas åsikter. Det är vårt val att göra (eller inte göra) så, på samma sätt som vissa sajter väljer att enbart publicera negativt vinklade artiklar om invandring och genom sin skeva bevakning föra läsarna bakom ljuset. Att det råder åsikts- och yttrandefrihet i Sverige innebär alltså inte att tidningarna måste tillhandahålla ett utrymme för befolkningens åsikter, oavsett hur extrema de är.

Lisa Bjurwald
lisa.bjurwald@medievarlden.se

Vilka artiklar får spridning i sociala medier?

axel.anden@medievarlden.se — tis, 14 feb 2012 14:58:28 +0100

Forskare på HP Labs har undersökt vad som avgör om en artikel får stor spridning i sociala medier. (Uppdaterad)

Forskarna på HP Labs har tittat på fyra faktorer:

Källa
Kategori
Språk (subjektivt/objektivt)
Namn (personer, företag, platser)

Det visade sig att subjektivt skrivna artiklar inte fick större spridning än artiklar med en objektiv ton. Kategorin spelade däremot roll, liksom vilka namn som nämndes. Allra viktigast för spridningen i sociala medier var artikelns källa.

Sedan lyckades forskargruppen bygga en algoritm som med 84 procents säkerhet kan förutspå en artikels spridning i sociala medier.

Teamet föreslår forskning på fler faktorer, men konstaterar att det redan av detta resultat går att se att artikelns innehåll har stor betydelse för den eventuella spridningen i sociala medier.

Bernardo Huberman, en av forskarna som gjort undersökningen, säger till The Atlantic: "Du skulle kunna skriva en artikel och applicera den här formeln på den, och den talar om för dig hur artikeln ska justeras för att få stor spridning".

Vad som kan skönjas här är en ny slags optimering av digitalt journalistiskt material, utöver sökmotoroptimering. (Även om få journalister medvetet skriver sökmotoroptimerade artiklar är det något som många webbredaktörer tänker på eftersom det påverkar nyhetssajtens trafik.) Optimering för sociala medier skulle rentav kunna få en större spridning bland journalister eftersom engagemanget för sociala medier rimligen är högre än engagemanget för sökmotorer.

Strategier för sociala medier har hittills handlat mest om hur uppdateringar ska formuleras, när de ska skickas, och hur olika konton på redaktionen ska förhålla sig till varandra. Nästa steg, att även tänka sociala medier när artikeln görs ut, kanske inte är så långt borta. Först krävs det så klart mer handfasta riktlinjer för vad som fungerar och inte. Men det skulle inte förvåna mig om sådant redan börjat växa fram på redaktionerna?

Läs hela rapporten på Slideshare.

Axel Andén
axel.anden@medievarlden.se

Ljusning i kommentarsfälten

lisa.bjurwald@medievarlden.se — ons, 08 feb 2012 12:38:49 +0100

Tidningarnas upprensning verkar ha fått bukt med de värsta problemen. Men fortfarande är det inte helt enkelt att uppmärksamma tidningarna på hatiska kommentarer.

För ett halvår sedan, efter att attackerna i Norge lett till en intensiv debatt om näthat, granskade Medievärlden både svenska och utländska mediers inställning till kommentarsfälten. Flera av de svenska tidningarna skärpte sina regler och krävde olika typer av inloggning för att kunna kommentera. Men hur ser det ut i dag?

Överlag tycks inloggning via existerande Facebook-konto vara den bästa lösningen. Det går naturligtvis att skapa ett fejkat Facebook-konto. Vissa läsare låter sig inte heller hindras från att skriva idiotiska eller fördomsfulla kommentarer trots att deras riktiga namn är fullt synliga. Men Facebook verkar ändå fungera som en slags spärr för de värsta sabotörerna. Fejkade konton är bökigt, att sprida hat under eget namn trots allt en risk.

Det har absolut blivit en förbättring, instämmer Anna Hjalmarsson, som förra månaden lämnade tjänsten som Aftonbladets chef för läsarmedverkan. Så här sa hon då till Medievärlden: "Det förekommer mindre trams och elaka påhopp, och nya människor har vågat sig in i diskussionerna på sajten. Samtidigt har vi förlorat de riktigt lyckade diskussionerna, de som handlade om svåra ämnen som mobbning och utanförskap. Så förändringen fick både för- och nackdelar."

Det finns dock ett stort problem med Facebook-inloggningen: det går inte att anmäla kommentarerna. En knapp med "Anmäl" saknas, till skillnad från exempelvis DN.se, där man kan kommentera artiklar med inloggning via Facebook, OpenID eller ett särskilt DN.se-konto. På en text om europeisk främlingsfientlighet i dagens DN är kommentarsfunktionen avstängd redan från början, något som blivit standard i de flesta svenska medier – men det är förstås inte bara i sådana uppenbart kommentarsvänliga artiklar som övertrampen sker. Ungerska patrioter är exempelvis mycket aktiva under svenska artiklar om landet.

Det kan tilläggas att DN.se i snitt har väldigt få kommentarer under sina artiklar, ofta mellan 0 och 5. Påhopp på skribenter ligger ofta kvar oanmälda.

SvD.se kallar sig för "Sveriges kvalitetssajt för nyheter". Tyvärr håller inte kommentarsfälten lika hög klass. Läsarna kan välja mellan en rad olika inloggningssystem: Disqus, Facebook, Google, Yahoo eller Open-Id. Svd.se har väldigt radikala kommentatorer med udden riktad mot invandring och invandrare. En artikel om populism i Europa har över 300 kommentarer (!). I SvD:s kommentarsfält finns lyckligtvis en Anmäl-knapp väl synlig.

Expressen.se – som i dag lanserar sin nya sajt – verkar ha tagit bort kommentarsfunktionen på sina artiklar sedan åtminstone några veckor tillbaka, perioden jag letat efter den. Medievärlden har kontaktat webbredaktionen för att höra när och i vilken form funktionen eventuellt kommer tillbaka.

Uppdatering: Expressen meddelar att det fortfarande går att kommentera vissa utvalda artiklar (liksom bloggar och liverapporter). Kommentarerna förhandsmodereras.

VF.se stängde sin kommentarsfunktion helt efter attackerna i Norge. Tidningens webbredaktör Odd Rådberg säger till Medievärlden att de kommer att införa kommentarer via Disqus under våren. "Vi kommer att välja ut vilka artiklar som ska gå att kommentera. Sedan ökar vi antalet artiklar som ska gå att kommentera när vi ser att vi mäktar med det."

Hallandsposten.se behandlar nu kommentarer på samma sätt som insändare. Den som vill kommentera måste uppge namn, adress och telefonnummer. Om något verkar misstänkt kollar redaktionen upp personen. "Jag tycker att tonläget blev bättre. De som hade en väldigt fientlig ton var ofta anonyma. Det var ett indirekt sätt att höja ribban utan att behöva stå med pekpinnen", säger tidningens chefredaktör Viveka Hedbjörk till Medievärlden.

Övrigt: Intressant att notera när man talar om läsarmedverkan är att Sydsvenskan (som använder Disqus, men bara på ett litet antal utvalda artiklar) även erbjuder läsarna en recensionsmöjlighet av artiklarna i bästa Newsmill-stil. Kan det verkligen vara framtidens läsarmedverkan?

Lisa Bjurwald
lisa.bjurwald@medievarlden.se

Lyckad omgörning av Expressen.se

axel.anden@medievarlden.se — ons, 08 feb 2012 10:46:51 +0100

Nya Expressen.se ger mer kvällstidningskänsla än den gamla.

De svenska kvällstidningssajterna har inte gjort sig kända för att ta några radikala grepp när de gör om sajterna. Jag blev därför glatt överraskad av att Expressen faktiskt förändrat ganska mycket - men utan att frångå den struktur som läsarna vant sig vid. På så sätt är det en väldigt lyckad omgörning.

Om förra sajten gav ett lite plottrigt och trångt intryck ger nya expressen.se ett rent och kraftigt intryck. Mer som en löpsedel. Bildsnurran i topp med kraftiga rubriker förstärker den känslan. (Något som för övrigt vi och Nyheter24 var först med bland nyhetssajterna i Sverige 2009).

Vänsterspalten med navigationen ligger kvar - att flytta den skulle nog vara ett alltför radikalt grepp. Men mittspalten har breddats, från 420 till 540 pixlar och brödtexten har blivit större. Även högerspalten är bred med färre och mer kraftiga puffar, med tv-puffar och en väl tilltagen senaste nytt-ruta i topp. Sajten känns renare, men utan att bli för luftig.

Även annonsformaten är färre och större, ett panoramaformat i topp (1250x250 eller 1024x240), och stora annonser i sidospalterna (Bland annat sticky-annonser som är 265 pixlar breda och 600 eller 720 pixlar höga). Se alla annonsformat här.

Det största problemet med Expressen.se har annars varit laddningstiderna, som varit alldeles för långa (ibland 1 minut). Det verkar som att det problemet är avhjälpt nu, vilket i så fall ger sajten ett rejält lyft.

På artikelnivå verkar det inte vara särskilt stora förändringar. Det går fortfarande inte att kommentera artiklar och krönikor på sajten, men man kan rekommendera via Facebook, Twitter och mejl och rapportera fel i texten via mejl. Direkt under artiklarna kommer ett "Mest lästa"-block.

Omgörningen kommer samtidigt som Expressen byter plattform från Polopoly till Episerver, något som alla Bonniers tidningssajter gjort sedan Bink fått ansvaret för den tekniska utvecklingen.

När jag klickar mig in på Annonsera och väljer Expressen.se eller Webb-tv möts jag av texten "Vid frågor om banner annonsering på expressen.se besök Bink.se." och en länk som genererar ett "404 - File or directory not found." Och det var ju inte så bra.

Axel Andén
axel.anden@medievarlden.se

Svensk tidningsdesign håller världsklass

mikael.marklund@medievarlden.se — tis, 07 feb 2012 12:01:19 +0100

Att Svenska Dagbladet utsetts till ”Best in Show” av SND:s jury är stort. Men tävlingen visar också att svensk – och skandinavisk – design håller mycket hög klass.

Varje hjärta i juryn ska vinnas. Annars blir det ingen guldmedalj från Society for News Design. Att nå den nivån är få förunnat.

Att sedan också utses till Best in Show är det yttersta beviset på att allting har gjorts rätt. Och en stor majoritet av juryn ansåg att Svenska Dagbladets bidrag var på den nivån. Motiveringen hittar du här. De vinnande sidorna hittar du här.

För att någon ska utses till Best in Show krävs ¾-delars majoritet. Det är långt ifrån alltid juryn når dit. Senast det hände var då New York Times 2002 belönades för sin bevakning av 11 september-attacken.

– Det visar att vi håller absolut världsklass när det gäller de största nyhetshändelserna, säger Martin Jönsson, redaktionschef på SvD till den egna tidningen.

Och visst har han rätt. Det är bara att lyfta på hatten.

Men samtidigt ska många formmänniskor sträcka på sig. För över lag håller svensk tidningsdesign hög klass.

Dagens Nyheter fick 18 priser. En prestation det också då det handlade om ett urval från tre månaders produktion då tidningen bara skickade in från ”nya DN”. DN platsar därmed på tio i topp-listan över de tidningar i världen som fick flest priser i SND:s tävling. Utifrån en fjärdedels årsproduktion.

Sverige fick totalt 24 priser. En förklaring heter Rickard Frank som nu jobbar med design och redaktionell utveckling på Dagens Nyheter. Han är tjänstledig från rollen som chefredaktör för Trelleborgs Allehanda. En tidning som fick nio priser i fjolårets SND-tävling.

För att komma dit räcker det inte att bara ha en hög lägsta nivå menar han. Det gäller att jobba målmedvetet, tänka på bra bilder, satsa på berättandet och gärna ha bra grafik. Men också att hitta det där extra som går utanför ramen och får materialet att sticka ut menar Rickard Frank.

Svenska tidningar är bra på att skicka in bidrag. Men kan absolut bli bättre på det. För deltar man inte blir det inga priser.

Rickard Frank menar också att det inte bara är svensk tidningsdesign som står sig bra internationellt – utan skandinavisk. Och resultatlistan ger honom rätt:

Av de 20 tidningar som får flest priser i årets tävling är tre från Skandinavien (DN, Politiken och Bergens Tidende).

Av 712 priser går 52 till tidningar från Sverige, Norge och Danmark. Ser man länderna som en region blir ”vi” trea efter USA och Kanada. Länder med tidningar som har betydligt större resurser än vad som finns här.

Svenåke Boström, tidigare ordförande för SND och medieutvecklare på Sundsvalls Tidning, menar att svensk design generellt sett står sig bra. Men att den lutar sig mycket på ett traditionellt tänkande. Det finns inga exempel på mer banbrytande design som bland annat den portugisiska tidningen i står för menar han.

Främst är det viktigt för att locka yngre läsare som kräver ett mer visuellt berättande tycker han. Men samtidigt är det en balansgång att inte göra en tidning som känns främmande för äldre målgrupper.

En väg kan vara att göra som en av Chicagos ledande tidningar som gör en speciell utgåva med en design anpassad till de yngre målgrupperna tipsar han.

Så avgörs valörerna:

Varje klass har fem juryledamöter som säger ja eller nej till bidragen.

Blir ställningen 3-2 får bidraget en Award of Excellenc.

Blir ställning 4-1 eller 5-0 blir det en diskussion om guld eller silver. Det är inte givet att varje klass ska ha en guldmedaljör.

Alla som får guld bedöms sedan av den stora jurygruppen (som i år bestod av 21 personer, 16 var för, 3 mot och 2 avstod). Om minst ¾-delar ställer sig bakom samma bidrag blir det ”Best in Show”.

Till helgen ska en ny jury titta på alla 10 236 bidrag för att utse ”World´s Best Designed”.

Mikael Marklund
mikael.marklund@medievarlden.se